Sommarregnt smattrar och det känns nästan som tidig höst ute. Chianti suget sätter därmed in som ett brev på posten, och en Ricasoli Castello di Brolio 2006 rycks ur samlingen till kvällens pasta med köttfärssås. En minutiöst tillagad sådan.
Vi korkar upp och möts av en tämligen kraftfull och mordern sangiovese doft, förutom de unkna men lika goda surkörsbär toppade med katrinplommonjuice, torkad exotisk frukt får vi fat, kryddor, kakao i massor och mer av den varan allt eftersom vinet luftar sig i glaset. Kort sagt modern internationellt anpassad sangiovese på steroider. Gott.
Vi smakar, och får en tät juice i munnen Det är ingen tvekan om att det är en sangiovese, ganska så mycket sötfrukt, fat, goda feta surkörsbär, plommonjuice, aloe vera juice, salvi, basilika.
Ja, jo visst det här är gott, det gör inte alls ont att dricka, men Mr James Sucklings 96 pinnar och en 6 plats i wine spectator topp 100 lista förstår jag inte riktigt.
Som sagt detta är ett internationellt anpassat vin, massor av människor tycker säkert att det här är det mest fantastiska vin de druckit särskilt i Sverige där Baronen Ricasoli skivs upp i våra dagstidningars helg spalter om vin. Men då jämför man nog med Ricasolis boxar.
Jag är lite kluven till detta, ett jätte gott vin, men vart tog själen vägen? Och till villket pris således den?
objektivt 92 (+) men med frågetecknen för själen.
