Domaine Santa Duc Gigondas Prestige Des Hautes Garrigues 2007
Favoritproducent - check
Favoritdistrikt - check
The vintage of a lifetime - check
Clubstek - check
Höga Parkerpoäng - check
Återigen höga förväntningar när vi öppnar första flaskan av
Domaine Santa Duc Gigondas Prestige Des Hautes Garrigues 2007.
Vi ger vinet 4 timmar i karaff. Vinet känns ganska tillgängligt redan vid poppet, men luft borde inte skada.
Lagom till köttet skall grillas häller vi upp i primuer glasen. Och vi sticker näsan och glasen och tiden stannar. Rysningar av välbehag och dopaminet flödar.
En enormt tät tjock komplex kraftfullt mörk elegans. Som gör att jag måste sätta mig för att fortsätta utforskningen v vinet.
Tät och mörkt mörkt, blåröd med lila inslag, uppenbarligen unguppenbarelse.
Frukten är viskös, fet, drypande och extremt mogen, och trots att hallonen, björnbären men stora bokstäver och många utropstecken, blåbär är så lena och rena finns ytterligare en dimension som ger dito bär mixade med flytande lakrits och tjära, kåda och en regnvåt skogsbrand. Friskt! Örter, rök som på inget sätt för tankarna till Sydafrika. Lavendel, blyertspennor, mineraler så det smäller om det, tobaken visar sig efterhand. Och vips sitter vi i syrenbersån, drag av söta blommiga dofter och vi erinerar oss Parkers "and the floral undernotes is to die for"
I munnen är det silke, och den mogna frukten som är slampigt tillfredsställande. Tanniner finns det gott om och det gillar vi, syrorna som inte är tokhöga räcker för att klara balansen utmärkt, av den förmodat rejält höga alkoholen märks inget annat än genom en värme som sprider sig i kroppen och själen.
Eftersmaken ringer vidare och vill inte lämna munnen.
Över 1 minut stannar den. Men det märks i över 3 min i.munnen.
Löjligt gott, löjligt välgjort, löjligt att dricka nu, detta är ett lagrings projekt, men hur i hela fridens namn skall man klara att inte korka upp dessa extraordinära flaskor?!
Det här är kanske årets bästa röda så långt.
Eftersom stilen faller oss så väl i smaken ger jag 96+ p och med lagring i ca 4-7 år till finns det nog 97+ p. Med marginal för att avrundas uppåt till närmsta heltal en bra dag.
Matcha med en ordetlig köttbit från grillen.
Ytterligare tillbehör; en trälåda, hammare och spik. Märk lådan öppnas 2016.
Favoritproducent - check
Favoritdistrikt - check
The vintage of a lifetime - check
Clubstek - check
Höga Parkerpoäng - check
Återigen höga förväntningar när vi öppnar första flaskan av
Domaine Santa Duc Gigondas Prestige Des Hautes Garrigues 2007.
Vi ger vinet 4 timmar i karaff. Vinet känns ganska tillgängligt redan vid poppet, men luft borde inte skada.
Lagom till köttet skall grillas häller vi upp i primuer glasen. Och vi sticker näsan och glasen och tiden stannar. Rysningar av välbehag och dopaminet flödar.
En enormt tät tjock komplex kraftfullt mörk elegans. Som gör att jag måste sätta mig för att fortsätta utforskningen v vinet.
Tät och mörkt mörkt, blåröd med lila inslag, uppenbarligen unguppenbarelse.
Frukten är viskös, fet, drypande och extremt mogen, och trots att hallonen, björnbären men stora bokstäver och många utropstecken, blåbär är så lena och rena finns ytterligare en dimension som ger dito bär mixade med flytande lakrits och tjära, kåda och en regnvåt skogsbrand. Friskt! Örter, rök som på inget sätt för tankarna till Sydafrika. Lavendel, blyertspennor, mineraler så det smäller om det, tobaken visar sig efterhand. Och vips sitter vi i syrenbersån, drag av söta blommiga dofter och vi erinerar oss Parkers "and the floral undernotes is to die for"
I munnen är det silke, och den mogna frukten som är slampigt tillfredsställande. Tanniner finns det gott om och det gillar vi, syrorna som inte är tokhöga räcker för att klara balansen utmärkt, av den förmodat rejält höga alkoholen märks inget annat än genom en värme som sprider sig i kroppen och själen.
Eftersmaken ringer vidare och vill inte lämna munnen.
Över 1 minut stannar den. Men det märks i över 3 min i.munnen.
Löjligt gott, löjligt välgjort, löjligt att dricka nu, detta är ett lagrings projekt, men hur i hela fridens namn skall man klara att inte korka upp dessa extraordinära flaskor?!
Det här är kanske årets bästa röda så långt.
Eftersom stilen faller oss så väl i smaken ger jag 96+ p och med lagring i ca 4-7 år till finns det nog 97+ p. Med marginal för att avrundas uppåt till närmsta heltal en bra dag.
Matcha med en ordetlig köttbit från grillen.
Ytterligare tillbehör; en trälåda, hammare och spik. Märk lådan öppnas 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar